Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig in att misstro en så stolt och förnäm fröken (»une si
haute et puissante dam*), när hon själf säger det.»
De sista orden sade han i ironisk, missnöjd ton. Edmée
spratt till och vände sig om — hon mötte hans strålande,
ömma, skalkaktiga blick, och förstod strax alltsammans.
Han hälsade flyktigt på Madame Junot, då han gick
genom salongen. Han såg på henne, hur hon riktigt
förtärdes af orolig nyfikenhet, och njöt pojkaktigt däraf—glad
och segerstolt, som han kände sig. »Er vackra väninna,
Madame,» sade han med väl speladt missnöje, »är en högst
karaktärsfast ung dam. Ni måste öfvertala henne att taga
emot Madame Bonapartes och Hortenses inbjudning till
frukosten i morgon. Jag är rädd, att hon är så ond på mig,
att hon icke vill höra mig.»
Junot var nu helt desorienterad. Han följde Förste
Konsuln ut, medan Edmée med bortvändt hufvud tyst gick
genom rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
