Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ni kunde ha rätt att se till mötes, redan för ett år sedan —
den 18 Brumaire.»
» Bravo, Mademoiselle de La Feuillade!» ropade Eugène
de Beauharnais och klappade skrattande i händerna. —
»Mannens kraft spår hans öde.»
Förste Konsuln vände sig om och såg ett ögonblick
skarpt på sin styfson. »Jag har aldrig sett dig så djupsinnig
förr, lille Eugène. Det ser ut, som om Mademoiselle de
La Feuillades esprit hade förmåga att smitta.»
Förste Konsuln vände sig om på klacken och gick ut
ur rummet.
En stund därefter, då damerna togo åfsked och beredde
sig att gå, kom Bonaparte igen för ett par ögonblick. Han
skämtade muntert och tryckte deras händer till farväl. Då
Mademoiselle de La Feuillade kom i vagnen, märkte Madame
Junot, hur blek och ansträngd hon såg ut. Hon skrattade:
»Å, min vän — du är icke van vid stora världen
ännu!» — Hon rätade på sig med en sjuttonårig världsdams
hela öfverlägsenhet. — »Att en frukost så kan taga på dig!»
Edmée svarade icke. Hon knöt krampaktigt handen
om den smala pappersbit, hon bar instucken i sin handske.
Med Förste Konsulns hastiga, nästan oläsliga handskrift stod
där: »Jag kommer i afton klockan elfva. Var beredd! Intet
kan hindra mig.»
Inne i sitt sofrum, längst borta på gafveln af det gamla
huset i Rue du Bac, satt Edmée de La Feuillade. Det var
ett stort, gammaldags gemak med präktiga takmålningar af
Boucher föreställande Aurora på sin gyllene char, omfladdrad
af amoriner. Aurora liknade starkt hertiginnan af Châteauroux.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
