- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
122

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Möblerna — de voro för resten ej särdeles många tack vare
revolutionens plundringar och »agiotage» — voro i praktfull
Louis XV-stil med mycken förgyllning och öfverdrag i
pärl-grått, starkt glänsande siden. Väggarna, afdelade i falt, voro
också pärlgrå, sparsamt behängda med små taflor, mest
sirliga herdestycken. Mellan fönstren var en stor, oval spegel
med bred, gyllene ram — starkt snirklad: ofvantill pryddes
den af ett par amoriner, som höllo en enorm, femuddig
krona. Väggen midtemot upptogs af en bred himmelssäng,
också starkt förgylld, draperad med ljusblått brokad.

Edmée bar en slags hemmadräkt af gulaktigt, mjukt
siden. Den föll löst öfver bröstet som en tunika och
sammanhölls blott öfver skuldrorna med stora kaméer. På fotterna
hade hon ett par sandalaktiga brodequin’er. öfver det
vårdslöst uppsatta håret hade hon kastat en gammal praktfull
point £Angleterre, som hon fast under hakan — å la
Pompadour — så att den helt skylde hennes nakna hals. Hon
satt vid det stora, aflånga bordet midt i rummet och stödde
armarne mot den mörka skifvan af florentinsk mosaik;
ansiktet hvilade i händerna. Klockan fattades några minuter
i elfva. Hon kände sig till mods nästan som en
medeltids-förbryterska, väntande den hemliga rättens man. Hon visste,
att han skulle komma; hon visste, att hans vilja motstod
intet, hvarken lås eller riglar. Hon väntade honom, som
Semele väntade Zeus — hon höll sig för ögonen för att
icke bländas af gudens dödsbringande åsyn.

Hvad som föregick i det öfriga huset, visste hon icke
och brydde sig icke heller därom. Då hon strax efter
middagen kommit hem från Junots, hade hon, efter att flyktigt
ha hälsat på sin tant, strax gått in i sina rum och sedan
icke lämnat dem. De hade för denna afton aftalat att gä

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free