Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gick han bort till fönstret och drog undan gardinen
en smula. En klar, bred månstråle föll snedt öfver golfvet
och gjorde rummet halfljust. De hvita papperen på hans
skrifbord sugade den till sig i ljusblå skiftningar.
Han blef ett ögonblick stående vid fönstret och såg
ut. Och i det hans tanke, som en kort minut hade lyckats
att glömma, å nyo, vid hvart nytt intryck, vände sig till
detta fjärrbelägna, stolta rike, han hade ägt och förlorat,
sade han lågt:
»1 detta ögonblick skiner månen på öknen, på Kairos
minareter, lika likgiltigt, lika klart, som den gången vi
planterade den trefargade fanan i sanden. Sand, månsken,
och drömmar — så har det varit i tusen år, så skall det
bli i tusen år till! Är det icke till att förtvifla öfver, hur
vanmäktig man är, när man blott är människa!»
Om morgonen kommo öfverste Rapp och general Junot
ridande till Malmaison; icke någon af dem hade haft ro i
sin själ, förrän de fått veta orsaken till »generalens»
förstämning i går. I platanalléen upp till slottsgården mötte
de Förste Konsuln till häst, blott åtföljd af sin stallmästare
Jardin.
»Jag har nyss kommit ut,» sade Bonaparte, »och har
mest lust att rida en tur. Ha ni lust att följa med, mina
herrar ?»
Han vände sin häst, och, utan att afvänta deras svar,
gaf han Jardin order att stanna hemma. Så togo de
motsatta vägen — genom parken — och slogo in på den
backiga, steniga Bougivalvägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
