Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mademoiselle de La Feuillade drog sig långt tillbaka i
skuggan bakom kaminen, där hon satt. Hon skrattade
liksom väninnan, men klangen i hennes skratt var icke äkta.
Ovillkorligt mindes hon hans ord: »Chåteauneuf — å,
honom skaffa vi väl ur vägen!»
»Junot påstår, att generalen var alldeles tokig i henne,
så länge det varade. Gud vet» — Madame Junot stack
fram sin guldbroderade tåspets och betraktade den noga med
hufvudet på sned — »Gud vet, hvad det egentligen skall
betyda, att hon nu är här?»
Edmée reste sig hastigt upp. — »Laurette, du får
ursäkta, men jag är verkligen så trött i kväll...»
»Å prat!» — Laurette tvang henne ned i stolen igen.
— »Om jag vore trött» — hon såg nedåt sin figur — »men
en ung flicka, som dul Nu sitta vi så trefligt — klockan
är ju icke mer än litet öfver tolf ännu. Låt oss nu vänta
till Junot kommer hem, som vi lofvade, så kunna vi kanske
få höra något nytt.»
»Hvad för nytt? Du är då förfärligt nyfiken,» sade
Edmée med ett försök att skämta.
o
»A, om Pauline — hon är dagens intressanta fråga!
Men du har inte riktigt intresse för Förste Konsuln, som
vi andra, det har jag alltid sagt,» tilläde hon skälmskt, en
smula maliciöst.
Edmée blef sittande. Efter detta kunde det naturligtvis
icke gå an att gå.
Bort emot klockan ett kom generalen hem. Han såg
litet generad ut, när hans hustru strax, som den naturligaste
sak i världen, började utfråga honom om Madame Fourés, i
Edmées närvard, och sneglade bort till henne, innan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
