- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
197

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bestämde sig för att svara. Hon satt där emellertid hel
lugn med nedslagna ögon och lekte med fransarne på duken.

»Nå, min vän? . . . Ah, du har betänkligheter, för det
här är en ung flicka tillstädes! Min Gud, en helt vanlig
intrig — en sådan historia har då Edmée hört förr!
Hvar-ken hon eller jag begär ju, att du skall gå i detaljer —
Gud bevare oss väl!» — Och hon slog muntert, kokett ut med
bagge händer.

»Ja, hvad vill du, jag skall säga? Jag har ju berättat
dig allt, hvad jag vet. Det ser ut, som om hon haft det
svårt, stackars lilla ’Bellilote*, och en hel hop
vedervärdig-beter, innan hon ändtligen hamnade här. Duroc har berättat
mig, att hon lyckats få fram ett bref till Förste Konsuln,
och nu hoppas jag, att han sörjer väl för henne på ett eller
annat satt.»

Edmée led förfärligt under detta samtal. Hon hörde
på Junots röst och såg det på hans förstulna, halft
med-lidsamma blickar i riktning af henne, att han icke ville säga
allt, hvad han visste, att han kanske icke vågade. Å,
hon ville ju intet veta om denna kvinna! Om ingen af dem,
hvilkas namn en gång varit kedjade till general Bonapartes.
Att de flesta af dem existerade ännu — det visste hon väl,
det bekymrade henne icke ens; hvad kunde de väl, stackars
varelser, göra henne, »drottningen», som han själfmant
kallade henne? Men att man visade henne dem, att man
tvang detaljer på henne, att man angående dem eggade

o

hennes inbillningskraft, hennes svartsjuka! A, denna
småaktiga, lurande svartsjuka, som måste finnas i hvar kvinnas
hjärta, hvilken en gång oåterkalleligen gifvit sig själf bort —
hon hade aldrig förr känt den, hon ville icke sudlas af
den! Hon visste ju, att ingen, icke ens Joséphine, någonsin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free