- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
215

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trappan i Valentines rum, hvars tillvaro tyvärr ingen här i
huset har anat eller tänkt på. Valentine sof tungt af
trötthet. — Ja, ni känner ju nattens händelser bättre än jag,
medborgare-Konsul. Vi veta blott, att min kusin var borta
en timmes tid strax efter midnatt, och att hon tycktes sjuk
som af feber, redan då hon gick. Så kom hon hem, och
pigan fick henne i säng — hon trodde, att hon sof . . .»

Louis höll upp. Han stödde handen mot sängstolpen
och hämtade andan djupt. Ett ögonblick förvreds hans
ansikte af smärta, och rösten skälfde, när han åter talade.

»Men obemärkt har hon stigit upp igen och tagit sina
kläder på — dem hon först fann — sin hvita festdräkt.
Stolt och stilla, som hon alltid var, utan att efterlämna ett
skrifvet ord, utan att med en häntydning på något sätt röja
sitt syfte — kanske i ett feberanfall, men jag, som kände
henne, tror det ej — har hon sökt döden, där hon närmast
fann den. Jag behöfver ej förklara för er, medborgare:Konsul»

— hans röst steg i styrka — »hvarför jag låtit kalla er
och här ställt er ansikte mot ansikte med den döda.»

Bonaparte hörde honom icke; hans lidelsefulla sorg hade
för ett par ögonblick helt öfvermannat honom.

Men Louis de Chåteauneuf hade icke medlidande med
honom. Han gick tätt intill honom och lade sin hand på
hans skuldra.

»Vi äro nu allena här — ingen hör oss, ingen kan
störa oss. Och vi äro två män, som bägge ha älskat denna
kvinna. En gång har ni i själfsäkert öfvermod nekat att
stå mig till svars — nu skall ni svara mig: hvad dref
henne till förtviflan och död?»

Bonaparte reste sig i raseri och vände sig vil dt emot
honom — Louis ryggade tillbaka för blicken i hans ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free