Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att längre få stanna i hennes närhet —
förtrollade och bedårade honom, tills han nästan inte
längre var sig själv mäktig. Och hade inte
»pågarna» suttit vid det avdukade matbordet
under hänglampan med sina böcker, hade han
säkert inte kunnat låta bli att ta fast i en av de
små fotogenluktande och nedsmorda händerna.
— Tack, mu är det bra, fröken! — sade han
plötsligt och gick sin väg med den osande
lampan. Hon blev stående och tittade ner på sina
fingrar — utan skymten av ett leende. Men
när han ögonblicket efteråt tittade in igen och
omotiverat bad om tändstickor — hon visste att
han alltid principiellt hadie ett helt paket på
hörnhyllan inne hos sig och påminde honom om
det — bet hon sig litet i umderläppen. Han såg
det — blev röd och gick för andra gången —
definitivt. Han var kär förut, men detta svaga
tecken till att hon genomskådade hans känslor
— att hon hade en aning om dem, att hon
förstod — det gjorde honom på en gång utom
sig. Han blåste lut lampan och slog upp alla
fönster i den fuktiga septembematten. —
Förbannad os! muttrade han halvhögt som ett
slags förklaring och ursäkt till sig själv.
Därefter tänide han sin pipa och satte sig vid det
öppna fönstret. Strax efteråt hörde han Vera
gå in i sitt lilla rum på andra sidan om för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
