Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stugan och hennes god natt till pågarna. »God
natt, Fritiof» — hörde han hennes lugna röst
och kände en plötslig, oresonllig ovilja mot den
stackars »pågen», därför att hans namn var det
sista hon sade.
Han kände sig plötsligt lalldeles oförmögen att
stanna inne i hiuset, tog mössan och pipan och
gick upp på ljungbacken — alltid hans tillflykt
under så många sinnets stormar — och när han
sent omsider gick till sängs den natten, var han
äntligen fullständigt på det klara med sitt eiget
tillstånd — det fanns inte skugga av tvivel
längre — och sade gång på gång till sig själv —
med otålighet, meidi fruktan, med passionerad
maktlös längtan: »Vad väntar jag på?»–-
»Vad i alla himlars namn väntar jag då på?» ...
Men om morgonen inne i hans arbetsrum öga
mot öga med den stillsamma flickan hade han
ändå inte kunnat få .sig till att tala om annat
än översättningen. Det var hon is j ä 1 v som
hade berört den där andra frågan: den stora
frågan, om hon borde resa eller inte.
Efter tio minuter eller så reste Erik sig upp
från skrivbordet och följjde efter Vera. Hon
stod i isolskenet borta vid gaveln och band upp
luktärterna. — Det är snart slut med dem, sade
han och ställde sig bredvid henne. Hon
svarade honom inte — det var jiu tydligt att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
