Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morgonen efter deras sista möte hade han
rest tillbaka till Skåne, hade genast vid
Anne-Sophies bröllop återsett Marianne, och så...
Kanske hade Blanche på sitt sätt ändå varit
mera pålitlig än han ...
Han tänkte åter på Edith — hennes enda
barn, och som också var hans barn. Stod hon
honom inte lika nära som Yvonne? Nej, inte
lika — inte lika... Det var naturligtvis en
helt annan sak med Yvonne.
... »Den farbrodern, som alltid brukade kalla
mig Eglé...» Han kom ihåg hennes röst, hennes
lite osäkra småleende och blick, och kände sig
åter lika besyiinerligt varm om hjärtat, som när
han i kväll tagit avsked med henne här nedanför
trappan.
Nere hos Erland Seiszing, när han »för att få
lite motion», som han sade, följde honom ner i
inspektorsbyggnaden, hade de ett par sekunder
flyktigt talat om henne. Han hade behov av att
höra någon annan, inte bara Anne-Sophie, säga
något om henne och kände sig skygg för att
tala om henne med Marianne — vilket han
naturligtvis dock omöjligt i längden kunde
undgå I Det hade varit ett ytterst kort samtal
— ingen av dem hade sagt mycket, bara att
fru Waast var bra ung och bredvid sin man
naturligtvis föreföll ännu yngre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
