Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en mulen eftermiddag och rummet
med de gammaldags mörka mahognymöblerna,
klädda med grågrön damast, föreföll i sin
helhet skumt och färglöst. Men mittpå det ovala
bordet framför soffan stod en stor bukett röda
rosor och lyste upp.
— Det påminner om Valla, sade han och satte
sig i länstolen mittemot henne med ryggen mot
fönstret.
— Minns ni dem? sade hon och smålog.
De stora röda rosenbuskarna?... Pappa brukade
alltid säga, att rosor var det enda, som ville
växa på den gården.
— Vackert så... sade han.
»Valla» var en liten egendom under
Arilds-torp, som ägdes av unge Eddie Seiszing, Erlands
släkting, och under ett par års tid arrenderats
av Ediths styvfar efter återkomsten från Norge.
Herr Eysten hade för ägaren klagat över något
missförhållande i förbindelse med byggnaderna,
och då Erland just då var på besök på
Arilds-torp, bad hans släkting honom »ifall han ändå red
utåt det hållet, titta in på Valla och höra efter,
vad som egentligen göras kunde»... Han hade
då träffat arrendatorn vid eftermiddagskaffet och
unga fröken Eysten hade bjudit honom en kopp.
När han efter att ha talat med hennes styvfar
skulle rida hem igen hade hon visat honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
