Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädgården och följt honom genom den långa
gången förbi en rad gamla mörkröda
rosenbuskar, vilkas blommor han redan igenkänt på
kaffebordet.
De hade talat om Norge, där han också en
gång hade varit. Men där hade hon nu bara
bott ett par år, berättade hon, tills efter
modems död en gammal moster till denna skickat
efter henne, så att hon kunde få en svensk
uppfostran. »Och så var jag hos henne i Örebro»
— hade hon sagt, »tills pappa också kom hem
till Sverige och vi flyttade hit till Valla»...
Efteråt — de stodo då redan vid grinden som
från trädgården förde ut till ladugården, där
han hade sin häst — hade hon anförtrott honom,
att hon, under hela tiden hos mostern, hade
hoppats att fadern skulle stanna i det
främmande landet och hon åter få resa ut till honom.
Han hade snusförnuftigt tröstat henne med, att
hon säkert i längden skulle finna sig långt bättre
i Sverige och känna sig glad över att vara
hemma. Men det ville hon inte gå in på‘: »Här
är man så bunden och har inte sin frihet», hade
hon sagt. Och han mindes sina sista, banalt
pessimistiska ord:
»Vem har det? och var har man det?...»
Och, som sagt, förstämningen när de
sade adjö — vilken orsak den nu hade — som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
