Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade hon charm — sin charm, inte behövde
hon avundas någon...
Edith var i mörkrött — en mörkt vinröd
taftklänning med bred, upprättstående, halvt
utåt-vikt så kallad Maria Stuartskrage av tunt
spetstyg i samma färg, varöver det blonda huvudet
på den smala halsen reste sig som ur en
blomkalk. Vacker! — bedårande vacker! tyckte
Vilhelm, som inte kunde låta bli att jämföra de
båda flickorna. Och trots den ljusa hyn och det
ljusa håret hade hon i sitt utseende mera glöd
och värme än den alltför unga Yvonne. Det
fanns ögonblick, då han i dottern med
smärtsamt intensiv beundran igenkände sin ungdoms
älskade Blanche, och när han tänkte på henne
kände han ofta hjärtat sammanpressas av
plågsam, obestämbar ångest och oro. Han såg upp
och undrade — trodde sig märka — att även
Erland Seiszing, som med handen stödde sig
mot Wendelskölds stol, också i detta ögonblick
stod och jämförde hans båda döttrar.
Henning började tala om Sarah Bernhardt och
att han ämnade resa in till Köpenhamn med
Edith och se henne, när hon kom dit. Yvonne
frågade genast ivrigt sin far, om inte de också
kunde få resa dit in och se den stora
skådespelerskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
