Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån sig, i verkligheten inte voro annat än
»fantasterier».
Och nu, gudskelov — nu hade hon fått något
att tänka på, som för all evighet grundligt skulle
befria henne från den ensamhetskänsla, hon
sedan moderns död burit på — den hjälplöshet
och skräck hon ofta känt inför »världen» och
inför allt det okända den innehöll, och som hon
visste plötsligt kunde överraska en och visa sig
mycket starkare än en själv. Hon hade fått ett
litet barn att tänka och hoppas på. När hon nu
i sin ensamhet satte sig vid sybordet, var det
inte alltid för att arbeta på julklappen till faster
Regina — detta vidlyftiga arbete som alltid låg
till hands — utan närmast för att ostört brodera
kragar på små skjortor och sätta ärmar i små
pikétröjor och annat sådant. Hon hade ju knappt
varit gift i mera än tre månader och först helt
nyligen, när hon kände sig alldeles säker på sin
sak, invigt sin man i deras nu gemensamma
förhoppningar. Hon visste förstås, att han skulle
glädja sig, men att någon kunde bli så rörande
glad, tacksam och överlycklig, hade hon knappt
kunnat tänka sig. Ett barn, en arvinge till
Oring-tofta... Intet tycktes Waast gott nog åt den unga
hustrun, som numera inte allenast var honom
dyrbar för sin egen skull... Han — som
annars av naturen var rätt sluten och inbunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
