Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av sig — fick nu plötsligt den största lust att
för hela världen utbasuna, hur stolt och lycklig
han kände sig. Men det ville Edith alls inte
tillåta. Inte för något pris. — Låt det bli oss
emellan, tyckte hon, ännu så länge... tills de
själva... tills de själva upptäcka det... Det är
mycket roligare, att det är som det är, och ingen
talar om det...
Hon var också mycket noga med att ingen
skulle upptäcka hennes nya sysselsättning vid
sybordet, och anmäldes någon främmande,
stoppades det kära arbetet strax ned i den gröna
sidenpåsen under bordskivan, och klädesduken
till faster Regina intog dess plats.
Den, som oftast kom och störde henne —
om det kunde kallas »störa», ty egentligen var
det ett nöje för henne att mottaga honom —
var Vilhelm de Breteuil.
Fastän han under dessa tjugu år på Urfva
nog för länge sedan upphört att tänka på
Henning Waasts förlovning med Marianne, hade han
dock aldrig varit särskilt intim med den gamle
familjevännen, vars hela läggning var så olik
hans egen, och inte ofta »av sig själv», utan
föregående bjudning kommit till Oringtofta, men nu,
sedan han återfunnit Edith, var det en annan
sak. Han kände för sin äldsta dotter en sådan
beundrande ömhet, att han i andras närvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
