Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tack! sade hon och skrattade. Jag hörde,
att Vilhelm skickade hit dig. Hon såg upp på
Erland och sade plötsligt:
— Men du är inte riktigt lik dig... Du ser så
underlig ut i ögonen...
— Gör jag det? — han skrattade också. Det
är nog ett slags återsken. Jag har stått och sett
på flickorna, tills jag känner mig helt
bländad... Yvonne är ju alldeles strålande i kväll.
Hon överglänser dem allihop ...
— Å, Edith... försökte Marianne vara
rättvis, men såg mycket belåten ut och gladde sig
över att han sade det. Yvonne borde själv ha
hört det, men inte ville hon uppmuntra flickans
böjelse för honom, när de andra hade så mycket
emot det... Men när hon, då de dansat ett varv,
kommo att stå bredvid Henning och Yvonne, var
hon i sin moderliga svaghet inte klokare än att
hon sade:
— Vet du, Henning — det är ledsamt att jag
skall behöva föreslå detl — men vore det inte
roligt, om du och Erland ett ögonblick bytte
damer?...
— Jo, då — sade Henning och såg mycket
förtjust ut.
Och Marianne hade äntligen den
tillfredsställelsen att se sin dotter susa förbi sig med den
man, hon visste, att hon helst dansade med.
10. — Mailing, Det fatala giftermålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
