Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sena förtroende — dock alltid, om han kände
kvinnorna rätt, skulle komma att kasta ett slags
skugga, inte blott över det närvarande, men
också — kanske framför allt — över de många
lyckliga år de tillbragt tillsammans, det k onde
han inte. När han talade om Edith — när
han på något sätt visade sin känsla för hennel
— skulle hans hnstru genast tänka på Yvonne,
tycka, att det skedde hennes dotter ett
slags orätt — bara därför att den andra också
fanns i världen... Nej — ju mera han tänkte
över saken ju mera övertygad kände han sig,
att när han tegat så länge, borde han också
göra det allt fortfarande. Vem visste, hur många
år han med sitt hjärtlidande ännu hade att
leva? Inte kunde han riskera att nu mista något
av det han ägde! Inte minsta smula av
Mariannes ömhet, av Yvonnes och gossarnas okritiska
och absoluta förtroende till sin far, inte Ediths
vänskapsfulla tillgivenhet... Hur vore det
möjligt att umgås på samma fot som nu med henne
och Waast, om de visste rätta förhållandet med
hennes börd? Henning var nu stolt över sin unga
fina fru — skulle han fortfarande vara det, om
han visste — eller trodde andra veta det —
att hans hustru vore Vilhelm de Breteuils
illegitima dotter och alltid burit ett lånat och
orättfånget namn? Med kännedom om Waasts släkt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
