Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värld. Som hon själv också sagt: »hon hade
annat att tänka på». Och sedan: »jag kan inte
förmå mig att säga det...» Alltså detta: det
naturligaste och mest sannolika, som i hennes
ställning kunnat inträffa, det hade han i sitt
förhållande till henne aldrig tagit med i
beräkning! I sin blinda passion för henne — som var
Henning Waasts unga hustru — och sin
egendomliga känsla av samhörighet med henne,
vilken han — nu — daterade från deras allra
första sammanträffande, hade han just inte tänkt
vidare på hennes så mycket äldre man — knappt
ens känt sig svartsjuk på honom.
De talade inte längre. Edith torkade stillsamt
undan sina tårar och satt och kramade näsduken
i handen. Han hade åter gått bort till fönstret
och stod och tittade ut i skymningen. Slutligen
vände han sig om emot henne.
— Du skall inte oftare behöva be mig om att
gå, Edith, sade han lågmält. Ty du kan nog
begripa att efter detta kommer jag inte igen.
Hon svarade inte strax — sedan sade hon —
och trots det tryckande tvång, som uppstått
dem emellan lät hennes röst förtrolig, uppriktig
och full av tillit till honom:
— Det får du inte. Du måste komma igen.
För det första skulle de allasammans tycka det
såge så underligt ut...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
