Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
— »För det första» — sade han bittert
ironiskt.
— Ja, sade hon enkelt, mera blygt. Man får
väl tänka på andra än sig själv.
Som så ofta förut »vädjade» hon till honom.
Och inte förgäves — aldrig förgäves. Men han
såg inte på henne, när han sade:
— Förlåt mig, Edith... Förlåt mig... ja, allt
det du vet... Och gråt för Guds skull inte —
jag kan inte tåla att se det. Alltihop är så galet
och förvirrat som något väl kan vara. Men...
Han sade i fastare ton och med mera värdighet:
Men ingenting är förändrat — jag måste ha
lov att säga dig det. Och om du kan, så tänk
inte med ovilja på detta ... Detta i kväll...
Och heller inte på mig.
— Aldrig, sade Edith. Det lät som om ordet
kom djupt nere från själva bottnen av hennes
själ — så innerligt sade hon det.
Det var kanske det svåraste ögonblicket för
Seiszing på hela kvällen. Men han svarade henne
inte och gjorde inte en rörelse. Han förstod, att
nu hade de talat ut och att allting efter hennes
sista ord vore klart dem emellan. Han såg inte
ens på henne, då han strax efteråt lämnade
rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
