Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erland, som ändå hade fått så mycket annat
att tänka på, kunde inte låta bli att skratta. Och
Jacques skrattade också — mycket godmodigt:
— Jag tror verkligen hon tycker om mig, sade
han naivt.
— Naturligtvis — sade Erland hjärtligt.
— Jag resonerar som så, ser du: hade hon
varit fyrtiotre år, kunde hon kanske varit
beräknande, men i hennes ålder och med hem
nes utseende behöver hon inte alls vara det.
Erland tyckte det var bekvämt att resonera
»som så», men han sade bara, att naturligtvis
hade Jacques rätt.
— Nu skall jag upp och säga det till Vilhelm
och Marianne... Yvonne blir värstI Han
skrattade.
— Säg inte det... Vad säger Anne-Sophie?
— Inte något vidare. Av alla sina syskon bryr
Anne-Sophie sig egentligen bara om Vilhelm.
Vad j a g gör, är henne rätt likgiltigt. Hon vet,
att jag inte brukar göra alltför stora dumheter...
Ett par dagar efteråt hörde Edith om den
nya förlovningen genom sin man, som i ovanligt
hög grad tycktes intressera sig för nyheten.
Naturligtvis gjorde Jacques rätt i att gifta sig —
»ungkarlslivet är inte lätt i längden», sade han
— men han ogillade hans val.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
