Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Den där lilla Blenda Kallmeyer har inte
annat än sitt utseende, som är rätt obetydligt —
och sin ungdom. Varken huvud eller hjärta
finns det — lika litet som hos modern. Och
redan i skolåldern var hon lite slamsig.
Edith kom ihåg, att när han, innan de kommo
hit, omtalade sina gamla ungdomsvänner,
särskilt nämnt fru Kallmeyer, och att denna ända
från början ställt sig mycket kyligt gentemot
henne själv. Hon hade inte tänkt över det —
men nu när Henning så vårdslöst ovänligt
bedömde både henne och dottern, måste hon
ovillkorligen göra det. Och samtidigt förstod hon, att
hans tadel inte hade sin rot i något annat än
just dessa människors hållning mot henne.
Hon hade i början inte skänkt sitt eget
mottagande hos Oringtoftaumgänget någon vidare
uppmärksamhet, men på allra sista tiden hade
hon svårligen kunnat undgå att märka, hur
liksom utestängd hon var. Var det därför,
att hon personligen inte intresserade dem? Nej.
Så mycket hade hon sett av världen, att
personliga sympatier och antipatier, när det gällde
middagsbjudningar, supéer och dylikt, inte alls
spelade någon roll. Damer voro »du» med
varandra — men närmare bekantskap
pretendera-des inte. Hon var också »du» med de flesta av
Hennings bekanta — det hade inte kunnat und-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
