Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, och då han inte släppte taget, släpades
han ett stycke med vagnen. Följden var en
svår vrickning av vänstra handleden, åtskilliga
hudavskrapningar och kontusioner, i synnerhet
på ena knät och benet. Därtill hade han stött
huvudet så illa mot stenläggningen att blodet
rann från tinningen och hårfästet långt nedåt
ansiktet. Det kunde förstås ha varit värre
men var illa nog som det var.
Yvonne hade ögonblickligen hoppat ur vagnen
— nästan innan den stannade — och när de
förskräckta drängarna äntligen fått tag i sin
husbonde, fann Vilhelm sin dotter sittande på
marken mitt i stallgården med Erland Seiszings
huvud i sitt knä och med sin bloddränkta
näsduk spasmodiskt tryckt mot haus sårade
tinning.
Medan det genast skickades bud efter
doktorn, befallde ryttmästaren, att herr Seiszing
skulle bäras upp i huvudbyggnaden för att vara
dem alla närmare än nere i sina egna rum.
Ett av gästrummen på nedre botten var
lyckligtvis uppeldat, och Marianne och pigorna
fingo honom till sängs.
Yvonne, som mycket väl visste, att hon
ensam var skuld till olyckan, tog emot faderns
bannor utan ett ord till försvar. Medan
doktorn var hos Erland, satt hon i den kalla trapp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
