Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gången och lyssnade på vart ljud inifrån
rummet. En gång, då det var frågan om handleden,
gav han till ett skrik av otålighet och smärta
och Yvonne kände, att det blev svart för
hennes ögon. Men hon höll sig upprätt och fastän
hon kände sig nära att svimma, gjorde hon
det inte.
— Sitter du här? sade Vilhelm,* när han
äntligen kom ut från patienten — i lite
mildare ton än han förut på dagen tilltalat sin
dotter.
Yvonne lyfte tyst ett par talande ögon emot
honom.
— Gå nu in med dig!... Du gör ju ingen
nytta med att sitta här och förkyla dig...
Lyckligtvis är det inte så farligt med honom som
det strax såg ut...
— Blodet?... mumlade Yvonne. Såret i
tinningen?... Det hade gjort mest intryck på
henne.
— Det är det minsta!... Handleden är
mycket värre tilltygad, och för knät kommer
han nog att ligga till sängs ett par dar eller
mera... Men — som sagt — tröstade han henne
— det kunde ju ha varit så mycket värre!...
Tacka du Gud, min tös, att du inte i din
halsstarrighet blev skuld till, att han omkom
eller fick men för hela livet av den historien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
