Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genast in och hälsade på »stackars Erland». Hon
kom in i hans rum i sin långa mörka pälskappa,
som gick ända ned till föttema, och med en
stor pälskrage över axlarna. Men mössan, som
hon under resan haft på huvudet, höll hon i ena
handen, medan hon räckte Erland den andra.
Ett ögonblick stod hon bredvid honom, men
satte sig så i stolen vid sängen, medan
Henning vid fönstret pratade med Marianne, som
följt dem in till patienten.
— En sådan tråkig historia för Yvonne, hörde
de honom säga — och en sådan förskräckelse I
Gudskelov att Edith inte är så galen med hästar.
Nuförtiden — hon åker ut var dag, sade
han till Marianne — kör jag alltid själv för
henne. ■ i 1
De båda andra hade inte mycket att säga
varandra. Hon hade kommit direkt från
slädfärden in i sjukrummet med hela den friska
vinterkylan ännu i kläderna, röd på kinderna
och med mycket klara ögon under det blonda
burriga håret, i vilket ännu låg lite rimfrost.
Själva handen, som hon räckte honom kändes
en liten smula fuktig.
— Jag är så glad, att du är bättre, sade hon
med sin låga mjuka röst.
— Blev du förskräckt? Han såg hela tiden
in i hennes ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
