- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
130

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tyckte själva Vilma. Alexandras påfallande olust att tala
om honom — ja, ens onödigtvis nämna hans namn — hade
naturligtvis inte heller kunnat undgå att väcka hennes
systrars uppmärksamhet. Och nu på sista tiden — allt
sedan hans korta, formlösa och — efter allt att döma

— besynnerligt omotiverade besök på Råsnäs den
eftermiddagen hon varit ensam hemma med Thorborg...
»Något ligger där under», avgjorde Aline bestämt, när
hon hörde talas om visiten. »Och — flickor — ha ni
märkt, att Xandra alltid ser rakt ut framför sig, när vi
börja tala om honom? Sådan där överdriven likgiltighet
är alltid påfallande»...

Men naturligtvis hade allt detta mest varit skämt.
Ända tills för ett par dagar sedan. Aline hade icke
kunnat tiga med vad hon den där kvällen på Marieholm
sett i trädgården över verandaräcket, och ehuru ingen
viUe höra på hennes rätt vågade gissningar, kunde
systrarna inte hindra henne ifrån att på sitt menlösa,
skälmska, halvt barnsliga sätt komma fram med dem.

Och nu — utan att Thorborg kunde hjälpa det eller
ens visste, hur det gick till — tänkte hon, i det hon
över nothäftet mötte AHnes mycket sägande blick,
ovillkorligt på alldeles detsamma som kusinen: hade
Alexandra verkligen så tidigt i morse spatserat med Thomas
Carter, måste det ovillkorligen ha skett enligt föregående
avtal. Det var nämligen komplett otänkbart, att en gäst
på Marieholm tillfälligtvis kunnat förirra sig in i Råsnäs’
kringgärdade hästhage.

— Hur k a n du veta allting? frågade Thorborg,
plötsligt irriterad och i en nästan föraktlig ton.

— Detta var sannerligen inte konstigt att få reda på,
svarade skrattande Aline — alldeles oberörd. Jag var
ett ärende för moster uppe på fabriken hos Ludvig, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free