Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så roade jag mig med att titta i den stora kikarn uppe i
tornet...
Dubbeldörrarna till kontoret knarrade: — Är
Thor-borg ’hemkommen? hördes otåligt gubbens retliga röst
genom dörrspringan.
— Nå, sade han, då hon hastigt låst dörrarna efter sig
och sökte efter en plats, inte alltför nära faderns. Nå,
min kära Thorborg... Du försöker nog gå förbjudna
vägar, du? ...
— Jag visste inte, att det var förbjudet att gå igenom
Hästhagen, svarade hon trumpet, nästan trotsigt.
— Inga undanflykter! Han slog överlägset, avvisande
ut med lornjettsnodden. Du vet, vad jag menar. Jag
ämnar inte låta narra mig...
— Det är heller inte min mening att vilja narra pappa,
sade hon i samma ton som förut — hon mötte utan att
blinka hans ögon. Och plötsligt uppretad av det
despo-tiska, satiriskt oblidkeliga uttrycket i hans blick, med
bestämd avsikt att skrämma och straffa honom — kanske
också att avleda hans uppmärksamhet från sig själv —
tilläde hon långsamt:
— Men vore det inte skäl — i stället för att bara
jämt sysselsätta sig med mig — att pappa också passade
en smula på de andra flickorna. Till exempel
Alexandra ...
— Alexandra? ... utbrast gubben skarpt — förvånad
och orolig. Alexandra?... Vad i all världen menar
du?...
Thorborg teg, plötsligt ångerköpt och skamsen över
att ha förrått systern. Förrått? ... Hon visste ju inte ens,
om det verkligen fanns något att förråda...
— Ut med språket! röt gubben. Han satt och följde
uppmärksamt, nästan ängsligt, det växlande minspelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
