- Project Runeberg -  Malin Skytte /
10

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligtvis var det bra egoistiskt av henne att vilja resa sin
väg ifrån dem den korta tid hon ännu hade att vara
hemma. Hon kunde nästan icke själv begripa, att hon
kunde vara så angelägen om det — hon, som för bara
tre månader sedan, när skolan slutade, varit så
uppriktigt glad och innerligt belåten att åter få komma hem till
Munkeboda.

Ty fastän Gud skulle veta, att man inte hade mycket
muntert hemma, och fastän det naturligtvis var rysligt
nedslående — nu, när man visste, hur Mary och andra
flickor hade det — att alltid höra talas om
penningebe-kymmer och se mamma nästan träla ihjäl sig för att få
det till att gå ihop, så fanns det ändå intet ställe på
jorden, som var så kärt som Munkeboda och — på det stora
hela — så genomtrevligt. Varje gång hon efter
terminerna i Stockholm kom hem — och i synnerhet nu denna
sista gången — kände hon, trots sina aderton års egoism
och halvt omedvetna fruktan för de små och torftiga
förhållandena där hemma, en sådan innerlig tillfredsställelse,
en sådan vilande trygghet och värmande glädje i
medvetandet av att åter vara på Munkeboda, att hon nästan
undrade över det själv. Ty hon hade på sista tiden

— i synnerhet sedan hon blivit så intresserad av att måla

— begynt ’intala sig själv, att en sådan »estetisk natur»
(detta uttryck tilltalade henne i hög grad) som hennes
egentligen fordrade en större, mera konstnärlig miljö,
och hon visste ju med sig själv, att hon hade en
medfödd aptit på »t o u t e s les b e 11 e s et nobles
folies de luxe», vilken hemma på Munkeboda blott
kunde få ringa eller ingen näring. Men hur det nu var:
var gång tåget höll vid stationen — den tråkiga, kala
stationen utan annan trafik än ömkligt pipande
spädgrisar i illaluktande träburar och ostiliga tredjeklasspas-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free