Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagerare med torgkorgar, jutevävsnattsäckar och andra
ytterst oeuropeiska reseffekter — så förnam hon
ögonblickligen denna oförklarliga känsla av välbefinnande,
säkerhet och lugn, som alltid brukade betaga henne, blott
hon satte foten på hemmets jord. Och när hon sedan
lyckligt och väl kommit upp i den gamla holsteinaren vid
sidan av pappa och med den outslitliga rödrutiga
ylle-pläden, som hon kunde minnas sedan sin spädaste
barndom, över knäna raskt körde längs den smala, krokiga
landsvägen, kantad med fotshög vildklöver, gökmat,
syror och vildpersilja, begrep hon, att hon ändå, när allt
kom omkring, i djupet av sin själ hela vintern hade
längtat efter allt detta: efter landsvägen och de låga
rödfärgade gårdarna med halmtaken; efter de små
spridda, flikiga åkerlapparna, kringgärdade med breda,
mossbelupna stengärdes gårdar; efter ljungheden, som
tröstlöst stor sträckte ut sig brunröd i kvällsljuset, och
de enstaka vitstammiga björkarna vid vägkanten. Ja, hon
tyckte till och med, att hon längtat efter de gamla
göinge-gubbarnas breda, böjda värkensryggar med det långa
stripiga håret under kasketterna och käringarnas
blårutiga bomullsdukar bundna i nacken, så att snibbarna i
trekanter stodo fram på bägge sidor om öronen. Och
när hon äntligen kom hem till Munkeboda!... Jo, visst
hade hon längtat efter den stora stentrappan, där hon
lekt och drömt bort sin barndoms sommarkvällar, efter
de nötta tegelstenarna i förstugugolvet, efter salen och
det stora låga köket där hemma med den eviga
obe-stämbara lukten av bränt ler och torvrök och de små
osande tranlamporna som lyste svagt och sömnigt uppe
ifrån sina träkubbar. Hon hade längtat efter det
alltsammans, det kände hon nu, och det var en obeskrivlig frid
och vila blott i att återse det oförändrat — oförändrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
