Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han teg och smålog varsamt ned emot henne. Malin
såg upp och smålog också.
»Lilla Malin», mumlade han sakta. Och plötsligt, utan
att hon ens tänkte på att finna det underligt, förde han
hennes hand upp till sina läppar. Genom den tunna
handsken kände hon hans varma kyss.
»Du tror ju inte, att jag säger sant, när jag säger, att
jag bestämde mig för att resa hit» — hans röst var låg
och varm — »också för det, att jag visste, att jag här
kunde få råka dig igen...»
»Vi ha ju bara träffats en enda gång — så gott som
bara en enda gång — sedan jag blev riktigt vuxen»,
mumlade Malin sakta.
»Träffats! Räknar du kanske inte den sommaren för
fyra år sedan! Jag är ju en av dina äldsta bekanta», bröt
han av — »Stjernar och Skyttar, vet du väl... Men ...
Den kvällen du talar om, gäller för tjugu. Du var ju inte
ur mina armar...»
»Henrik!»
»Är det kanske inte sant, Malin?»
»Jag — jag ber dig — tala inte om det! Jag var inte
mig själv den kvällen», viskade Malin nervöst och
hastigt.
»Inte jag heller.»
»Nej, men hos mig... Det hade en särskild orsak,
som...» Hon såg upp till honom och avbröt plötsligt
energiskt:
»Nej, jag kan inte säga det. Du skulle inte begripa
en tusendedel. Jag begriper det inte själv.»
»Du kan säga mig det en annan gång», svarade han
ädelmodigt.
Malin teg och såg ned. Hon trodde aldrig, att hon
skulle kunna säga det. Hur skulle hon väl någonsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
