Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mary suckade. Malin slöt henne fast till sig.
»Du är en ängel, Mary! Om jag visste, om jag kunde
tänka mig, att Henrik hade hållit av någon annan — som
jag k ä n d e — om bara aldrig så litet... Jag ville inte
se henne för mina ögon!»
Mary skrattade. Detta öppenhjärtiga, förtroliga prat
i mörkret under den stora linden gjorde henne gott,
bragte henne åter i jämvikt.
»Men om det hade varit jag?»
Malin skrattade också. »Du blir väl inte stött, men
jag kan inte tänka mig det...»
»Nej», sade Mary uppriktigt, »inte jag heller. Han
skulle aldrig se åt mig.»
Henrik hade hört skrattet. Han kom gående på
gången.
»Vad i all världen?... Sitta ni inte där och tissla och
tassla som två skoltöser över en bunke hemligheter...»
Malin reste sig upp och staök sin arm in under hans:
»Tänk, Mary tror inte, att du kunde bli kär i henne?»
Hon var uppsluppen som en barnunge.
»Kunde du?» frågade Mary ovanligt skälmaktigt.
Hon blev sittande kvar under linden.
»Jag har alltid tyckt mycket mer om dig, än du om
mig», försökte Henrik att manövrera.
»Usla sofismer!» skrattade Malin. »Ja eller nej?»
Henrik lyfte Marys hand från hennes knä och kysste
den:
»Nej», sade han skrattande, smittad av deras
munterhet, som han inte förstod. »Får man så veta, hur det
kommer sig, att ni bägge två tyckas ha blivit fjorton år?»
»Säg sjutton! Vi ha talat om kärlek.»
»Naturligtvis. Vad bruka ni annars tala om?»
»Men, Henrik!» utbrast Mary nästan färdig att bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
