Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Seså», sade Mary med en röst som skulle vara
slklämtsam, men som röjde en viss irritation — hon hade ’
sett Elofs ögon med precis samma uttryck som förr i
världen i Stockholm småleende vila på Malin. — »Seså,
nu sjunger Malin åter den gamla visan: S i c’ é t a i t
mo i!»
»Det hår jag aldrig sagt!» Hon vände sig raskt om.
Tonen i kusinens röst hade icke undgått henne. Hon
blev plötsligt röd — rädd för att de allesammans gjorde
narr av henne.
»Men du menar det!» kom Elof retsamt Mary till
hjälp.
»Ni må gärna skratta åt mig!» Malin skrattade själv
godmodigt. Hon talade till dem bägge, men hennes
bliok sökte ofrivilligt Elofs, och det fanns en viss
förebråelse däri.
»Ja stackars du» — Henrik reste sig litet otåligt upp
— »som aldrig har fått spela en roll i den stora
Världen...»
Malin såg upp till sin man — hastigt, förskräckt, halvt
trotsigt. Det var så olikt Henrik, när främmande voro
tillstädes.
»En sådan kväll!...» Hon brydde sig alls icke om att
svara dem. Verandadörrarna stodo öppna och hon
böjde sig långt fram i den ljumma natten.
Hon satte sig ned på själva den låga trappan med
knäna litet uppdragna och hakan i händerna. Elof med
sin cigarr i handen kom långsamt ut från salongen och
ställde sig uppåt verandapelaren bredvid henne.
»Ja, det är härligt... så stilla...»
De tego ett par minuter. Inifrån salongen hörde de
Henrik fråga Mary, om hon hade läst Gustaf
Anderssons resebrev i »Aftonbladet» ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
