Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvunget, »som inte ens kan nämna något bestämt
du längtar efter...»
»Förr brukade jag längta hem till Skåne.» De talade
nu viskande för att inte störa sången. »Där uppe i
Norrland ... Aldrig var man ensam...»
»Det trodde jag heller inte, att du brydde dig om
att vara», inföll han torrt.
»Jo, med mitt. Med Henrik odh barnen menar
jag.»
»Du behöver alltså icke mera?»
»Jo — men jag behöver först och främst dem. Annat
kan jag undvara.»
De tego igen. Inne från salen -hörde de tydligt de
engelska orden. Han satte sig sakta ned på trappan
bredvid henne.
»Vad menar du då egentligen med ’ensamhet’?»
frågade han dröjande.
»Å, det är så svårt att säga... Jag tror jag
närmast menar ro — till att vara sig själv. Jag vet inte
riktigt, hur jag skall förklara det. Men den hösten, till
exempel, då vi först flyttade hit till Marieholm — vad jag
njöt av den! Jag var som förtrollad, försäkrar jag dis
— så lycklig. Dessa kyliga, fuktiga, litet ruskiga
kvällar, då brasorna sprakade i alla kakelugnar ooh barnen
so vo, och Henrik och jag sutto uppe i hörnrummet där
inne... Han brukade vara så trött efter jäkten och det
eviga trampandet omkring i skogarna, att han sov nästan
— han också. Ooh så kunde jag öppna alla dörrar i hela
det gamla huset ooh gå och gå — fram och tillbaka —
ända tills jag tyckte, att jag ensam fyllde alla de stora
halvmörka rummen. Med m i g s j ä 1 v, förstår du — med
mina drömmar, förhoppningar och minnen ooh
sympatier och antipatier ooh små och stora tankar. Och allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
