Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som blivit diktat och uträttat och tänkt här i världen,
det var mig då liksom så nära — så överskådligt...»
Hon stannade litet. »Så har jag också upptäckt...»
Hon såg ned på honom och fortsatte icke.
»Vad har du upptäckt?» Han böjde sig fram och
fångade hennes blick.
»Å, det låter väl så underligt för andra människor,
det jag sitter här ooh säger... Men, ser du» — hon
vände sig rakt emot honom med ena handen vilande i
knäet och kinden stödd mot den andra. »Ser du, jag ’har
upptäckt, att det enda, som har betydelse här i livet,
det enda, som verkligen ger livet innehåll och
bakgrund — och utan bakgrund taga sig inga färger ut, de
må vara hur lysande som helst! — det är endast och
allenast de allra mest primitiva och ursprungliga
förhållanden man som människa knyter till andra människor.»
Han skrattade till — lågt, litet spotskt.
»Och det tror du, att du ensam har upptäckt, Malin?»
»Ja.» Hon rätade på sig, stött över hans ton, och
ångrade redan sin öppenhjärtighet.
ȁ, Herregud! Vad tror du inte vi allesammans ville
ge för att k u n n a knyta ett av dessa ’ursprungliga’
förhållanden? ...»
Hon teg ännu med handen under kinden och sänkta
ögon.
Ett par minuter hörde de bägge på sången, som
rytmiskt steg och sjönk. Så sade han hastigt, nervöst,
underligt brådskande:
»Jag önskar, att du, Malin — du, först av alla —
kunde förstå mig.» Han teg ett ögonblick och återtog
dämpat, så lågt, att hon knappt hörde det:
»Förstå, menar jag, att jag kunde besluta mig
till...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
