Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men Hans...» Det var det svagaste
tecken till motstånd, som tänkas kunde.
»Hvad i Herrans namn skall man
då betänka sig på, när man fullkomligt
väl vet hvad man vill?... Kan du säga
mig, hvad vi skola betänka oss på? ...»
För så starka skäl böjde sig Nina
naturligtvis genast. Hans hade rätt —
de hade sannerligen icke råd att skänka
bort en enda dyrbar timma af lifvet.. .
Och han kunde »när som helst vänta
att bli utkommenderad på nytt.»
Det var kommendören själf som kom
och öppnade. Han och moster Cecilia
hade varit litet oroliga öfver, att Nina
dröjt så länge borta ...
»Oroliga?» upprepade Hans
förvånad. »Men ni kunde då veta, att jag
följde henne hem.»
Nina trädde in i förstugan — så
obemärkt hon kunde snuddade hon förbi
sin onkel — men Hans blef stående på
stentrappan utanför den öppna
förstugu-d örren.
»Stig in, pojke!» uppmuntrade
morbrodern gästfritt.
Ljuset från taklampan föll rakt ned
öfver Nina, där hon stod med kappan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
