Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten — den, som annars bara kom iram vid de
högtidligaste tillfällen! — Och Beata hade konfirmationshjärtat
om halsen. Mamma såg det nog, men när det en gång
skett, så var det bäst att låtsa, som om man icke märkte
något; hon bara snörpte betänksamt på munnen, då hon
långsamt och ordentligt lade ihop det vidlyftiga
stickarbetet
Men vad stod nu på?... Minsann var det inte
mamsell Fiken, som gjort sig ärende — naturligtvis bara för
att se »fideikommissarien»!
Mamsell Fiken öppnade tapetdörren mellan soffan och
dragkistan och stack in ett litet förskrämt huvud med
runda ögon och näsa som en fågelnäbb samt tre gråa
pa-piljotter ovanför var tinning.
— Ack, söta hennes nåd lilla, jag ber tusen gånger
om ursäkt! ropade hon alldeles konsternerad över att
strax i dörren möta majorskans kalla, förvånade ögon.
Jag skulle på barndop till klockarens i eftermiddag —
därför har jag inte heller tagit upp håret ännu, hon for
nervöst ursäktande med handen upp till papiljotterna —
och så ville jag ju så gärna be att få låna Karin Marias
nya skor, för mina, hon satte med ett visst koketteri
fram en liten elegant fot i en rödsliten, uttrampad
kors-bandssko, de ägna sig ju inte precis för kalaser...
— Så gärna, mamsell Fiken, sade majorskan lika stel
som förut. Gå efter skorna, Karin Maria.
— Nu? frågade Karin Maria motvilligt. Hon hörde
trillan svänga in på gården.
Majorskan överskådade situationen. Hon sade kyligt
och med stor värdighet till mamsell Fiken:
— Vi vänta löjtnant Skytte, min mans brorson, i
eftermiddag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
