Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jaså, svarade mamsell Fiken bara. Hon hade
naturligtvis inte hört det.
Flickorna kastade osäkra blickar på varandra. Nu höll
vagnen framför trappan — och pappa, som inte var
hemma! Vem skulle gå ut i förstugan och taga emot? ...
Majorskan stod och betänkte sig — nej, hon skulle inte
få någon anledning till prat här, den gamla sladdertaskan!
— Mamsell Fiken får ursäkta, sade hon med sitt allra
magnifikaste uttryck. Därpå öppnade hon dörren till
förstugan och trädde ut — de tre flickorna gjorde sig långa
på tåspetsarna och tittade över hennes skuldra.
Där stod han redan ute på stengolvet, högväxt och
bredaxlad, i ytterstövlar och vargskinnspäls, med
mössan i handen. Det tjocka, bruna håret hängde i en lugg
ned i pannan, och det väderbitna, leende ansiktet med de
klara, mörkblå ögonen var infattat som i en fin ram av
två smala mörka »favoriter».
— Välkommen, min gode Joachim! hälsade majorskan
mycket högt, mera med tanke på mamsell Fiken, som
också stod och sträckte hals därinne, än på brorsonen,
vilken belevat bockade sig, innan han pliktskyldigast blev
omfamnad av faster Charlotte.
Inne i salen hälsade han på kusinerna. Han kysste
dem alla tre på kinden och undrade på att Agneta
verkligen blivit så stor.
— Ja, sade Agneta och fingrade på sitt skärp. Jag
fyllde nitton i höstas...
Karin Maria stod redan med silverkannan i handen
Mamsell Fiken bad ännu en gång om ursäkt för sina
papil-jotter och blev ombedd att stanna och också dricka en
kopp.
Karin Maria, smärt och förnäm med spetsrysch kring
de vita, långa händerna, frågade bildat efter faster Anne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
