Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blå ögonen — det irriterade honom, bara han tänkte på
det. Han kände gentemot honom en hemlig, oövervinnlig,
egentligen alldeles oförnuftig och ogrundad antipati, som
vissa ögonblick kunde växa nästan till hat — så olidligt var
det honom att tänka på att den tjocke, flegmatiske tölpen
en gång skulle ha Agneta, vilken — det svor han på mer än
en gång — var den vackraste flicka han kände, trots det
hon bara var från skånska landsbygden och därtill hans
egen köttsliga kusin, som han kunde minnas, från det hon
låg i linda.
Om kvällarna lade Joachim patiens, »la Blocade de
Copenhague», spelade »Svarte Petter» med flickorna och
mamsell Fiken eller bezigue med farbror Niklas, som, när
han blev livad vid en toddy, alltid berättade ungefär
samma historier från 1814, då han varit med hären i
Norge, eller glada ungdomsminnen från sin garnisonstid i
Stockholm, där han svärmat för Fredrika Löv och Inga
Äberg och alltid roat sig präktigt trots Gustav Adolfs trista
regemente. Klockan tio reste sig faster Charlotte, om det
så var mitt uti en patiens eller en historia — kände efter,
om hörnskåpet och mahognyskänken voro riktigt låsta,
gav den av döttrarna, som »hade veckan», sina
instruktioner för morgondagen, under det hon lade ihop stickningen
och släckte det ena talgljuset vid sin bordända.
— Seså, Skytte, sade hon myndigt, nu är det tid för
ungdomen att komma i säng.
Farbror Niklas reste sig — det föll varken honom eller
någon annan in att sätta sig upp emot den enväldiga
ma-jorskan, som redan stod vid dörren med det andra
talgljuset i handen, vid vilket Joachim tände sin vaxstapel för
att lysa sig själv och flickorna uppför trappan. Men faster
Charlotte stod troget och väntade i den kalla förstugan,
tills hon sett ungdomen skiljas åt uppe i den halvmörka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
