Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidigt nästa morgon, medan gästerna ännu sovo och
det högtidliga kaffe- och frukostbordet dukades vid brasan
inne i salen, såg Joachim, då han gick nedför trappan,
Agneta med schal över skuldrorna stå borta vid
förstugu-fönstret och knyta sin kråka.
Det klack till i. honom, han- hade icke växlat ett ord
med henne, sedan han i går afton det korta ögonblicket i
trappans halvmörker hållit henne i sina armar. Då hon
efter en stund kommit ned igen — just som sällskapet
beredde sig att bryta upp — hade han icke en sekund varit i
stånd att fånga hennes blick, och hon hade blott mitt ibland
alla de andra sagt honom ett flyktigt och nästan ohörbart
godnatt.
Han närmade sig henne tvekande — hon stod med
nedslagna ögon och låtsade liksom icke märka honom...
— Skall du ut?... så tidigt... var allt vad han,
underligt förvirrad, kunde hitta på att säga.
Hon slog icke upp ögonen, medan hon drog på sig sina
hemstickade blå bälgvantar.
— Ja, jag skal! innan frukosten skynda mig bort till
Nils Måns’ Gunilla och tinga henne till fårklippningen, har
mamma sagt.
Joachim öppnade förstugudörren, och utan att säga
något vidare tog han sin hatt och följde med henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
