- Project Runeberg -  Skyttes på Munkeboda : Hemliv i Skåne 1830 /
62

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Min käraste flicka, det är ju sagt alltsammans »i en
kyss», höll han på att tillägga men kom så med ens ihåg,
att han aldrig riktigt hade kysst henne — aldrig utom
hennes kind och vrist och hand. Han smålog, stannade och i
det han lyfte hennes hand, som han tryckte mot sina ögon,
mumlade han gång på gång, lågt och obehärskat:

— Jag älskar dig... Men jag älskar dig ju...

Hon vände ansiktet upp emot honom, rodnande, med

lätt skälvande läppar. Blicken vilade i hans, varm,
tillbedjande öm, oförställt hängivet.

Så lade han armen fast om hennes skuldror, böjde sig
ned och tryckte sina läppar mot hennes fina kind — frisk,
litet fuktig, i den kyliga aprilmorgonen — och mot hennes
mjuka, halvöppna läppar, som blygt slöto sig under hans
långa kyss.

Det föll ingen av dem in att vara så försiktig att först se
sig omkring, om de verkligen voro allena. Det behövdes
heller icke: på den steniga, knaggliga, frusna vägen, som
oregelbunden snodde sig högre och högre upp mellan
ljungbackar och åkerlappar, fanns det så tidigt på
morgonen icke en själ.

i

— Och du bryr dig verkligen om mig, arme, syndige
satan? frågade Joachim ödmjukt, men fullkomligt
överflödigt, bara för att höra henne ännu en gång bekräfta det.

— Jag kommer aldrig att bry mig om någon annan,
aldrig i världen, mumlade Agneta lidelsefullt, i det hon,
plötsligt liksom rädd för sin egen häftighet, slöt de
strålande bruna ögonen.

— Och Stjerne? frågade han övermodigt, retsamt
triumferande. Men i nästa sekund ångrade han bittert, att
han nämnt detta namn. över Agnetas ansikte gled ett så
plågsamt uttryck av leda och skrämsel, att hon ett
ögonblick nästan blev oigenkännlig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmskytt/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free