Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men Agneta, Agneta, viskade han varmt. Du är då
väl inte rädd? Vad skulle han väl kunna göra dig — nu?
— Mamma, viskade hon med plötslig förtvivlan. Du
vet inte, hur rysligt bestämd mamma är, när hon en gång
har givit sitt ord.
— Och du kunde verkligen tänka på att ge efter för
henne? ropade han häftigt.
Agneta såg upp. — Nej, sade hon lågt men så tydligt,
att det lät nästan skarpt. Nej — aldrig.
— Tror du inte, det blir bäst, återtog han tvekande efter
en kort paus, att jag rider över och själv talar med Stjerne,
innan faster Charlotte... Vi behöva ju inte säga detta
strax till faster Charlotte, tilläde han lägre, halvt
övertalande.
— Åjo, utbrast Agneta lättad, tala först med Stjerne.
När du säger honom, att jag inte vill, att jag rakt inte
kan... inte kan tänka mig... så måste han naturligtvis
uppge det. Hon såg ängsligt på honom. Tror du inte?
— Säg mig, Agneta, Joachim stannade mitt på backen
och såg henne allvarligt in i ögonen. Är du säker på, att
han bryr sig om dig — dig själv, din kärlek, menar jag?
Har han någonsin direkt antytt, talat med dig om sina
känslor?
Agneta teg litet, så sade hon dämpat:
— Ja.
— Du säger det så underligt, Agneta, utbrast han
plötsligt orolig, mottaglig för var skiftning i hennes stämma.
— Ja, för det... för det... Jag kan inte fördraga att
tänka på det, utbrast hon häftigt.
— Säg mig nu allt, yrkade han lika häftigt, nästan
ängsligt. Berätta alltsammans.
— Å, det är inte mycket att berätta. Nästan instinktivt
försökte hon att behärska sin stämma och liksom utplåna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
