Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och under tiden skall jas gå här på Munkeboda,
misstrodd av hela trakten, utspionerad och illa sedd av
din moder, som kanske till och med hittar på att högt
eklatera din förlovning med Stjeme. Du tycks ju inte
göra synnerligt motstånd...
— Joachim! ropade Agneta och stampade med foten.
Du vet, att nu ljuger du...
Men Joachim var utom sig och hörde inte på vad hon
sade.
— Det är alltså din mening, fortfor han oresonligt, att
jag som en annan mes skall gå här — kanske i åratal —
och inte våga tala till dig, inte våga röra vid dig...
Agneta! Han tvärstannade mitt för henne. Jag säger dig,, jag
blir tokig av det.
— Men jag blir inte hemma, mumlade hon och såg upp
med tårar i ögonen. Mamma vill skicka bort mig...
— Såå?... Han mötte hennes blick och tilläde
hastigt, beslutsamt:
— Du kan hälsa faster Charlotte, att det behövs inte.
Inte för m i n skull. Jag reser i stället.
Han började återigen gå fram och tiHbaka i den trånga
kammaren — uppretad, otålig, med tummarna i
västfickorna, medan han häftigt fortfor:
— Att taga avsked från armén hade jag alltid tänkt
— för mig finns det ändå ingen karriär längre på den
banan. Och sanningen att säga är jag inte vidare ledsen
över det! Sedan jag kom hit, känner jag tydligt, att jag
egentligen duger bättre till att hjälpa farbror Niklas att
plöja och bryta sten än till det enformiga och overksamma
kasernlivet. Och kärleken till landet, till Munkeboda —
till själva jorden här — den ligger i blodet på mig, som
hos alla Skyttar. Men*nu... han slog ut med handen.
Gudskelov, att fransmännen tyckas få fullt upp att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
