Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
BERÄTTELSE!1) OM BÄRAREN
efter tillade han: måtte Gud alltid gifva dig så tjenstvilliga vfinner som
du visat dig vara mot mig, o son af min farbror! — och när han
uttalat dessa ord, steg han ned i grafven.
När han försvunnit fur mina ögon, lade jag den flata stenen på dess
ställe och försökte att i allt efterkomma hans önskningar, tilldess grafven
blifvit återställd i samma skick som förut; derefter återvände jag till min
farbrors palats; han sjelf befann sig vid tillfället ute på jagt. Jag sof den
natten; men, när det blef morgon, började jag eftersinna det, som
tilldragit sig mellan mig och min frände, samt ångrade hvad jag gjort för
honom, när ångern icke längre gagnade till någonting. Derefter begaf
jag mig ut till begrafningsplatsen och letade efter grafven, men kunde
icke upptäcka densamma. Jag upphörde icke med mina forskningar,
förrän natten nalkades, men, när jag icke lyckades i dem, återvände jag
till palatset. Här kunde jag hvarken äta eller dricka; jag var orolig öfver
min frände, eftersom jag icke visste, hvad det blifvit af honom, och jag
föll i ett djupt svårmod. I bedröfvelse tillbragte jag natten ända till
morgonen och begaf mig nu återigen till begrafningsplatsen, ständigt i tankar
på hvad min frände företagit sig samt ångrande min medgürlighet einot
honom. Jag letade återigen bland grafvårdarna, men kunde icke upptäcka
den, efter hvilken jag sökte. På detta sätt fortfor jag med mina
efterspaningar sju dagar efter hvarandra utan att lyckas.
Min oro fortfor och tilltog, tilldess jag blef snart sagdt vansinnig; jag
fann ingen tröst i annat än att resa och återvände hein till min fader;
men när jag anlände till hans hufvudstad, blef jag vid stadsporten
öfverfallen och bunden af dem, som bevakade densamma. Detta väckte min
ytterligaste förvåning, i synnerhet som jag visste, att jag var son till
sultanen i staden, och att dessa väktare voro min faders och mina egna
tjenare; jag greps af ytterlig fruktan, och jag sade till mig sjelf: hvad kan
väl hafva tilldragit sig med min fader? Jag frågade dem, som hade fängslat
mig, om orsaken till detta deras tilltag; men de gåfvo mig icke på länge
något svar, tilldess slutligen en af dem, som hade varit min tjenare,
sade till mig: lyckan har förrådt din fader, soldaterna hafva varit falska
e-mot honom, och veziren har dödat honom; vi lågo på lur för att gripa
dig. — De grepo mig, och jag blef som död, när jag fått hörtf dessa
underrättelser om min fader; men snart stod jag inför veziren, som tagit
hans lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
