Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
BERÄTTELSEN OM BÅRAREN
samtalat med hvarandra, sade hon till mig: sof och hvila dig, ty du är
trött.
Jag sof, o min herrskarinna, och glömde allt, som vederfarits mig;
och när jag vaknade, fann jag henne gnidande mina fötter, då jag
ropade henne, och vi åter satte oss ned samt talade med hvarandra en stund.
Hon sade: vid Allah, jag var bedrölVad i mitt lyerta, ty jag har vistats
här i fem och tjugo år, utan att hafva haft någon att tala vid. Prisad vare
Gud, som sändt dig till inig! — Jag tackade henne for hennes
vänskapliga ord, och kärlek till henne beherskade snart mitt hjerta, så att min
ångest och min bedröfvelse flydde. Nu satte vi oss ned att dricka
tillsammans, och jag förblef vid hennes sida hela natten igenom, förtjust af
hennes sällskap, ty hennes like hade jag icke sett i hela min lifstid. På
morgonen, när vi bägge voro uppfyllda af glädje, sade jag till henne: skall
jag taga dig ifrån detta underjordiska palats och befria dig ifrån anden?
Men hon log och svarade: var du belåten sådant det är och håH dig
stilla, ty af tio dagar skall en vara för anden och nio för dig. Jag
envisades icke desto mindre, ty kärleken hade förblindat mig, och jag sade:
jag skall i detta ögonblick rifva ned alkoven, på hvilken inskriften är
ri-stad, och anden må gerna komma; jag skall döda honom, ty jag är af
ödet bestämd till att döda andar. Hon bönföll, att jag måtte afstå från
6ådana tankar; men jag fäste ingen uppmärksamhet vid hennes ord, utan
sparkade våldsamt till alkoven, då hon utropade: anden är här! Varnade
jag dig icke för detta? Sannerligen, du har störtat mig i lifsfara; men
rädda dig §jelf och skynda härifrån samma väg du kommit!
I öfVermåttet af min förskräckelse glömde jag mina sandaler och min
yxa, och när jag stigit uppföre två trappsteg samt vände mig om för att
hemta dem, såg jag, att jorden hade öppnat sig, och att derur uppstigit
en ande med det gräsligaste utseende, som frågade: hvarföre har du
stört mig på detta sätt, och hvad är det för en olycka, som träffat dig?
Hon svarade: ingen olycka har träffat mig, utom det, att mitt hjerta var
beklämdt, och jag ämnade dricka något vin för att muntra mig; men när
jag steg upp för att verkställa min föresats, föll jag emot alkoven. —
Du uger, nedriga qvinna! — utropade han och kastade en blick rundt
omkring palatset samt upptäckte sandalerna och yxan. Då sade han till
henne: detta kan icke tillhöra någon annan än en man. Hvem har varit
hos dig hftr? Jag har icke sett det förrän i detta ögonblick, — svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
