Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
BERÄTTELSE!1) OM BÄRAREN
henne: så sannt som jag är Djartjjaris, en af Ms’ efterkommande, skall jag
föra till dig egaren af denna yxa och dessa sandaler. Derefter begafhan
sig under den redttn omtalade förevändningen, till vedhuggarne; nu koin
han in till mig, förunnade mig icke något uppskof, utan grep mig och
sväfvade med mig genom luften, sänkte sig derpå till jorden och ned deri
samt förde mig in i palatset, der jag förut varit.
Här fann jag jungfrun utan kläder; blodet rann från hennes kropp,
och tårar föllo från mina ögon. Anden fattade uti henne och sade:
nedriga qvinna, detta är din älskare! men hon kastade en blick på mig
och svarade: jag känner honom icke och har icke sett honom före detta
ögonblick. Anden sade: vill du ändock icke bekänna oaktadt allt hvad
du måst utstå? Hon svarade: aldrig förr i min lefnad har jag sett
honom, och det är icke rätt inför Gud, att jag skall vittna falskt emot
honom. — Om du icke känner honom, — sade han, — tag då detta svärd
och afslå hans hufvud! Hon tog svärdet och gick fram till mig och
lutade sig öfver mitt ansigte; men jag gjorde åt henne ett tecken med mina
ögonbryn, medan tårarne runnö öfver mina kinder. Hon svarade mig
med samma tecken: du är orsaken till att allt detta vederfarits mig; —
men jag tecknade vidare åt henne, att nu var förlåtelsens tid, och
meddelade henne min mening på det sätt, som skalden beskrifver såsom
följer.
Kärlekens teckenspråk talas med ögat, och hvarje förståndig begriper detta språk.
Yåra ögon meddela våra tankar oss imellan; vi äro tysta, men kärleken talar.
Och när hon förstått mig, kastade hon svärdet ifrån sig, o min
herrskarinna; men anden räckte det åt mig och sade: slå af hennes hufvud,
så skall jag befria dig och icke göra dig något ondt! Jag svarade: godt!
närmade mig skyndsamt till henne och lyfte min hand; men hon gjorde
ett tecken, likasom ville hon säga: jag gjorde dig ju intet melin; då
fylldes mina ögon med tårar, jag lade ned svärdet och sade: du väldige
ande och starke lyelte, om en qvinna, underlägsen i förstånd och
religionskunskap, finner det origtigt att afslå mitt hufvud, huru kan det då
vara rätt af mig att afslå hennes, så mycket mer som jag aldrig förut i
min lefnad sett henne? Jag skall aldrig göra det, om jag än måste
tömma dödens och förödelsens kalk. — Det råder kärlek er imellan, —
sade anden och fitttade svärdet samt afliögg en af hennes händer och der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
