Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH DE THE SYSTRARNA I I1AGHDAD.
77
eller den andra, tillika med hennes högra fot och sist hennes venstra fot;
sålunda afhögg han med fyra hugg hennes händer och fötter, medan jag
såg derpå och väntade min egen död. Hon gjorde nu ett tecken åt mig
med ögonen; men anden blef detta varse, utropade: nu har du gjort dig
skyldig till brist på anständighet med dina ögon! och afslog hennes
hufvud med ett hugg af sitt svärd. Derefter vände han sig till mig och
sade: du man, det är genom lagen tillåtet att döda en qvinna, när hon
ådagalägger brist på anständighet. Denna qvinna förde jag bort under
hennes brudnatt, när hon var tolf år gammal, och hon har aldrig känt
någon annan man än mig, och jag brukade, förklädd till främling, hos
henne tillbringa en natt hvart tionde dygn; men när jag med säkerhet
uppdagade, att hon varit mig otrogen, dödade jag henne. Hvad dig
beträffar, är jag icke öfvertygad derom, att du med hänseende till henne
förgripit dig emot mig, men får ändock icke lemna dig ostraffad; välj
derföre det straff, hvarmed du vill bli hemsökt af mig!
Vid dessa ord blef jag högeligen glad, p min herrskarinna, och
trängtande att vinna förlåtelse af honom sade jag: hvad skall jag välja af
dina händer? — Välj, — sade han, — den skepnad, i hvilken du vill att
jag skall förvandla dig, antingen skepnaden af en hund eller af en åsna
eller af en apa! Jag svarade i min längtan efter förlåtelse: sannerligen,
om du vill skona mig, så skall Gud skona dig till vedergällning derför,
att du visat barmhertighet med en Musulman, som icke gjort dig något
emot, — och jag förüdrnjukade mig på det djupaste och sade till honom:
förlåt mig, såsom den afundade mannen förlät den, som honom
afundades. — Hur förhöll det sig dermed? — frågade han. Jag svarade som
följer.
Berättelsen om den Afnndiamme och den, hvilken
han afundades.
Vet, o min herre, att det var en man, som hade en granne, hvilken
var afundsjuk på honom, och ju mer grannen afundades honom, desto
mer ökade Gud den sednares välstånd. Sålunda fortfor det länge; men
när den, som var föremålet för afundsjukan, varseblef, huruledes grannen
fortfor att förfölja honom, flyttade han till ett ställe, der det fanns en
öfvergifven brunn, och der byggde han sig ett bönehus, der han tillbragte
sin tid med att dyrka Gud. En mängd fakirer samlade sig omkring ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
