- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / I. Bandet /
80

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80

BERÄTTELSE!1) OM BÄRAREN

jag skall forlåta dig; inen att jag skall förtrolla dig, det kan du icke
undslippa, — och med dessa ord öppnade han jorden samt sväfvade med
mig genom molnen till sådan höjd, att jag såg verlden under mig, som
skulle hon varit en skål med vatten. Derefter sänkte han sig ned på ett
berg, tog upp en handfull stoft, uttalade mumlande några ord deröfver,
kastade det på mig och sade: lemna denna skepnad och antag
skepnaden af en apa! — och i samma stund bef jag lik en apa om hundrade
års ålder.

När jag såg mig sålunda förvandlad, sörjde jag i mitt hjerta, men
beslöt att vara tålig oaktadt ödets stränghet, väl vetande, att lyckan
aldrig är beständig för^någon. Jag nedsteg från toppen af berget, fortsatte
min vandring en hel månad och anlände till hafskusten; när jag stått der
en kort tid, blef jag midt ute i hafvet varse ett fartyg, som med gynnande
vind nalkades till land, hvarföre jag gömde mig bakom en klippa på
stranden och, när skeppet kom nära, hoppade ried midt på detsamma. Men så
snart skeppsfolket tylef mig varse, ropade en af dem: kasta det
olyeks-bringande djuret öfver bord! — en annan sade: låt oss slå ihjäl apan!
— och en tredje utropade: jag skall hugga ihjäl henne ined detta svärd.
Då Made jag uti ändan af svärdet, och tårar strömmade ur mina ögon;
men vid åsynen deraf fattade skepparen medlidande med mig och sade
till dem, som voro om bord: o köpmän, denna apa har sökt min hjelp,
hon är under mitt beskydd, och derföre må ingen göra henne någonting
ondt eller skada’henne! Han behandlade mig derefter med vänlighet, och
allt, som han sade till mig, förstod jag, samt uträttade, såsom hade jag
varit hans genare, allt, som han önskade uträttadt.

Vi fortsatte vår resa med gynnande vind under femtio dagar och
kastade ankar vid en stor stad med en befolkning, hvilken ingen annan än
(Jud aliena, hvars namn vare prisadt, skulle kunna räkna. När vi kastat
ankar, infhnno sig hos oss några tjenare från konungen i staden; de
gingo om bord på skeppet, lyckönskade köpmännen till deras lyckliga
ankomst och sade: vår konung helsar er och är glad, att ni lyckligen
anländt; han sänder till er denna pappersrulle och önskar, att en och hvar
ibland er skall skrifva en j-ad derpå, ty konungen hade en vezir, som var en
utmärkt skönskrifvare; men denne är död, och konungen har svurit, att
han till hans värdighet icke vill upphöja någon annan än den, som kan
skrifva lika väl som han. Så apa jag var, steg jag upp och ryckte pap-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/1/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free