- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / I. Bandet /
104

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80

BERÄTTELSE!1) OM BÄRAREN

lens vrede och afsky, då det en dag, kort efter dagbräckningen, hände sig,
att stadens alla invånare blefvo förvandlade till svarta stenar, icke blott de
sjelfva, utan alla deras huskur och all deras boskap. Ingen enda bland
stadens invånare blef förskonad, jag ensam undantagen; men allt ifrån
den dag, då denna straffdom gick i fullbordan, har jag tillbragt tiden soin
du ser i böner, fastande och läsande af Koràn; dock har jag börjat
för-tvifla uti denna enslighet, der ingen finnes, som kan glättøa mig med sitt
umgänge.

När jag hört dessa ord, sade jag till honom: vill du fötøa med mig
till staden Baghdad och besöka de lärda männen och de skriftlärda der
samt utvidga dina kunskaper? Om så är, vill jag bli din tjenarinna, ehuru
jag är herrskarinna i mitt hus samt har till och med män, som lyda mina
befallningar. Jag har här ett skepp, lastadt med handelsvaror, och ödet
har fört oss till denna stad, på det vi skulle bli bekanta med dessa
tilldragelser; vårt möte. var lörut bestämdt af skickeisen. — På detta sätt
fortfor jag att öfvertala honom, tilldess han gaf sitt bifall. Jag sof denna
natt vid hans fötter, af ytterlig glädje omedveten af min belägenhet; men
på morgonen stego vi upp, gingo in i skattkamrarna, togo en mängd af
de lättare och mest dyrbara föremålen deri och begåfvo oss ifrån slottet
ned i staden, der vi träfTade slafvarne och skepparen, som sökte efter mig.
De blefvo högeligen glada, när de fingo se mig, och på deras frågor
angående inin frånvaro svarade jag med att meddela dem allt, soin jag sett,
och berättade för dem hvad ynglingen hade omtalat för mig, orsaken till
stadsinvånarnes förvandling och allt, som vederfarits dem, hvilket icke
kunde annat än väcka mina åhörares förundran. Men när mina bägge
systrar sågo ynglingen, afundades de mig för hans skull och lade råd
tillsammans till mitt förderf.

Vi gingo åter om bord, och jag kände inig i högsta måtto lycklig,
framför allt öfver ynglingens sällskap; efter någon tids väntan på
gynnande vind, hissade vi våra segel och reste. Mina systrar sutto tillèammans
med mig och ynglingen; vi samtalade, och under samtalet frågade de mig:
säg, vår syster, hvad ämnar du företaga dig med den vackra ynglingen?
Jag svarade: jag önskar honom till min äkta man; — derefter vände jag
mig till honom, nalkades honom och fortfor: o min herre, jag önskar
göra dig ett förslag, och måtte du icke hafva någonting deremot! Han
svarade: jag hör och lyder. Jag vände mig nu till mina systrar och sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/1/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free