Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH BB TRE STSTRAR1IA 1 BAGHDAD.
103
till dem: denna yngling Br allt det, som jag Önskar, och alla de skatter,
som finnas här, tillhöra er. — Ditt beslut kan icke annat Sn lofprisas, —
svarade de, men tänkte icke desto mindre på ondt emot mig. — Vi
fortsatte vår resa med gynnande vind, lemnade det farliga hafvet och kommo
in i ett tryggare, öfver hvilket vi seglade under några dagars tid, tilldess
vi kommo i närheten af staden El-Basrah, hvars byggnader hägrade
framför oss mot aftonen. Men så snart ynglingen och jag somnat, togo
mina systrar oss med vår bädd samt kastade oss uti hafvet. Ynglingen
kunde icke simma, utan drunknade; Gud anvisade honom ett rum bland
martyrernas tal, medan jag blef antecknad bland dem, hvilkas Hf ännu skulle
bevaras. Så snart jag vaknade och fann mig flyta på hafvet, sände
derföre Gud mig ett trästycke, vid hvilket jag höll mig fast, hvarefter vågorna
kastade upp mig på stranden af en ö.
Under det återstående af natten vandrade jag omkring på ön; men
mot morgonen varseblef jag en landtunga, på hvilken det syntes spår
efter lnenniskofötter, och hvilken förenade öu med fasta landet. Solen hade
nu gått upp, jag torkade mina kläder vid hennes strålar och gick framåt
på den fotstig, som jag upptäckt, tilldess jag kom nära tifl den strand,
der staden står. Här varseblef jag en liten orm, som närmade sig tifl
mig och förföljdes af en stor orm, hvilken sökte uppsluka den förra; den
mindre ormens tunga hängde fram ur dess gap, så uttröttad var han, och
deraf väcktes mitt medlidande. Jag lkttade derföre en sten och kastade
denna på den större ormens hufVud, så att han ögonblickligen dog; men
den mindre ormen utvecklade nu ett par vingar och sväfvade högt uppåt
himmeln, lemnande mig ytterligt förvånad öfver hvad jag sett. Med
detsamma kände jag mig så uttröttad, att jag lade mig ned och insomnade; men
efter en liten stund vaknade jag och såg bredvid mig en jungfru, som
sagts gned mina fötter med sin hand. Jag satte mig genast upp, ty jag
skämdes öfver att hon skulle göra mig denna tjenst, och sade till hennes
hvem är du? Och hvad önskar du? — Har du så snart förgätit mig? —
utropade hon. — Jag fir den, hvilken du nyss bevisat en välgerning, och
hvars fiende du nedlagt. Jag 8r den lilla orm, som du räddade från en
stor sådan, ty jag är en qvinlig ande, och den stora ormen var en
manlig ande af mina fiender. Ingen annan än du befriade mig ifrån honom,
och af tacksamhet derför flög jag, så snart du gjort mig denna tjenst, tiH
skeppet, flrån hvilket dina systrar kastat dig i hafvet, och förflyttade tiH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
