Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
BERÄTTELSEN OM DE TRE ÄPLEfHA,
»
befinner sig! Han närmade sig derefter till mannen och sade till honom:
o sheik, hvarmed sysselsätter du dig? — Min herre, — svarade den
gamle mannen, — jag är fiskare och har hushåll att underhålla; jag gick
hemifrån vid middagstiden och har varit ute tills nu; men Gud har icke
beskärt mig någonting till föda åt de mina; derföre blef jag led vid lifvet
och önskade mig döden. — Vill du, — sade khalifen, — i vårt sällskap
vända om ned till floden och ställa dig på stranden af Tigris samt kasta
ut ditt nät för min räkning, i fall lyckan kanske vill följa med mig? Om
du det vill, skall jag för hundrade guldstycken köpa din fångst, hurudan
denna ock må vara. — Fiskaren blef glad, när han hörde detta anbud,
och sade: vid mitt hufvud! jag vill lyda dina befallningar; jag skall
vända om tillika med er. — Han begaf sig tillbaka till floden, kastade ut sitt
nät, väntade, tills det hade sjunkit, och fattade sedan uti repen samt
drog nätet till land; då låg deruti en tung, låst kista. Khalifen
undersökte genast kistan och fann henne vara ansenligt tung; han lemnade
hundrade guldstycken åt fiskaren, som gick sin väg, medan Mesrur, biträdd
af Djàfar, tog upp kistan; åtföljde af khalifen begåfvo de sig till palatset,
der de tände ljus och ställde kistan framför khalifen. Djàfar och Mesrur
bröto nu upp henne och funno derinuti en korg af palmblad, hopsydda
med rödt ullgam. De skuro sönder garnändarna och sågo inuti korgen
ett stycke af en matta; när denna lyftes upp, funno de derunder en
slöja, och under slfjjan låg en qvinna, hvit som smält silfver, men död och
huggen i stycken.
När khalifen blifvit detta varse, började tårar rinna utför hans
kinder, och med en vredgad blick på Djàfar utropade han: du hund bland
vezirer, skola menniskor bli dödade under min regering och kastas i
floden, på det min ansvarsbörda måtte bli ytterligare stegrad? Vid Allah,
det är min skyldighet att för denna qvinnas skull utkräfva hämd på den, som
dödat henne, och att taga hans lif! — Derefter sade han tHI Djàffcr: så sannt
jag leder min börd från khaliferna, Abbas’ söner, om du icke skaffar mig
reda på den, som mördat denna qvinna, på det jag måtte kunna förskaffa
henne hämd öfver mördaren, skall jag korsfàsta dig vid porten till mitt
palats och fyratio af din slägt tillika med dig! — och khalifen var utom sig
af vrede. — Förunna mig ett uppskof af tre dagar! — sade Djàfer. —
Jag förunnar dig detta uppskof; — var khalifens svar. — Djàfar lemnade
honom nu och tog vägen genom staden, under det han djupt be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
