Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUB ED-DIN OCH SHEHS ED-DIN,.
119
sig af vrede och har sändt mig till dig; och tan har svurit, att deaaa dag nkall
icke ga till ända utan din död, så framt du icke skaffar slafven infor honom.
Djàfar grät vid afgörandet af detta budskap, och hans barn gräto med
honom, och när han tagit afsked af dem alla, med undantag af sin
yngsta dotter, nalkades han till henne för att göra det. Han älskade henne
mer än sina öfriga barn och tryckte henne till sitt bröst samt grät vid
tanken på skilsmessan ifrån henne; men under det han omfamnade
barnet, kände han någonting rundt i hennes ücka och frågade: hvad har du uti
fickan? Hon svarade: o min fader, det är ett äple; vår slaf Rihån hade
det hit, och jag har haft det i fyra dagar; han ville icke gifva mig det,
förrän han af mig fått tvenne guldstycken. — När barnet på detta sätt
talade om äplet och slafven, blef Djàffcr utom sig af glädje och utropade:
lofvad vare Han, som undanröjer bekymren! — samt befallde, att slafven
genast skulle föras inför honom. Slafven infördes, och veziren frågade
honom: hvarifrån har du fått detta äple? — O min herre, — svarade han,
— jag var ute för fem dagar tillbaka, vandrade genom en af sidogatorna
i staden och varseblef några barn, som lekte derstädes; ett al barnen hade
detta äple, hvilket jag tog ifrån gossen, med detsamma jag slog honom
Sjelf! Men gossen grät och sade: äplet tillhör inin moder, och hon är
Sjuk; hon bad min fader skaffa henne äplet, och han reste till El-Basrah
samt medförde hem tre äplen, hvilka han köpt för tre guldstycken, och
jag tog nyss detta för att leka dermed. Han böljade återigen gråta; men
jag bekymrade mig icke vidare oin honom, utan tog äplet och hade det med
mig hit, der din lilla dotter köpte det af mig för två guldstycken. — När
Djafar hörde denna berättelse, blef han uppfylld af förundran, öfver det han
upptakt, eller att hela denna olycksaliga tilldragelse och mordet på qvinnan hade
sitt upphof i pratsjukan hos hans slaf. Han tog derföre slafven med sig till
khalifen, hvilken befallde, att hela händelsen skulle nedskrifvas och offentliggöras.
Djàfar sade derefter till honom: förundra dig icke, o de Rättroendes
Beherskare, åt denna händelse, ty densamma är icke mer underbar än berättelsen
om Veziren Nur ed-Din och Shems ed-Din, hans broder. — Finns det väl
någonting, som kan vara mer underbart än denna tilldragelse? — frågade
khalifen. — De Rättroendes Beherskare, — fortfor Djàfar, — jag skall icke
omtala min berättelse (pr dig, så framt du icke frisäger min slaf ifrån
dödsstraffet. Khalifen sade: jag gifver dig hans lif, — och derefter begynde
Djàfar sin berättelse som följer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
